agnesviktoria

Inlägg publicerade under kategorin Tankar, åsikter m.m!

Av Agnes Hedengård - 16 februari 2011 14:31

hejhopp!  


Så.. jag har varit sjuk idag också eller varit jag är sjuk rättare sagt. Jag var alltså inte i skolan, utan hemma här. Instängd.    


Jag har inte så mycket att skriva egentligen då jag bara har sovit och haft det allmänt tråkigt här hemma. Men jag känner mig lite smått deprimerad,

jag blir lätt det då jag är sjuk och är hemma. Jag börjar tänka på Jagge och massor av annan skit som bara vill tynga ner mig. Det är som ett svart moln som kommer och omfamnar min kropp med massa hemsk saker. Som nu har jag världens ångest över skolan åter igen och mitt självförtroende är på bott. 

Jag saknar Albin, hans kramar tar bort det svarta molnet med all denna skit.

Men när jag väl måste gå ifrån Albin så kommer det tillbaka, 

det kanske inte märks på mig men jag är ganska så deprimerad av mig.

Sen Jagge gick bort så är det fortfarande ett hål i mitt hjärta,

ett nästan obotligt hål. Albin's närhet får mig att glömma allt runt omkring! 

Nej, nu vill jag bara ta studenten och komma här ifrån. Jag orkar inte mer, 

nu tar det stopp. Jag måste få förändringar i mitt liv, försöka gå vidare.

Men hur ska man kunna glömma någon som har satt ett ärr i ens hjärta för gott?

Jag vill inte bo i Arvika mer, jag vill bara rymma iväg till ett land där ingen kunde hitta mig. Gräva ner mig under sanden och aldrig mer komma fram,

åh nej jag vet inte vad jag babblar om..

Först hade jag Jagge som gjorde mig så sjukt glad, att man kan älska ett djur så mycket som jag gjorde. Ja, det är obeskrivligt. Sen träffade jag Albin som får mig må så bra, han gör mig verkligen lycklig. Jag älskar han av hela mitt hjärta,

min kärlek för han är också obeskrivlig.

Men nu när en av mina skatter har lämnat mig, så är jag så sjukt rädd att den andra också gör det. För vad händer med mig då? Jag kommer inte ha någon hjärta kvar längre. Det kommer bara vara en skrumpen kolbit som knappt dunkar. 

Jag är rädd. Rädd för att bli ensam. 

Albin, jag tror du inte förstår hur du påverkat mitt liv. Men du har verkligen fått mig att må så mycket bättre. Det är som om att dom där underbara drömmarna man aldrig vill vakna ur har äntligen blivit till en enda stor verklighet. 

När jag träffade dig så var det så sjukt enkelt att prata med dig, det var som att sitta och prata med sin egna spegelbild. Du förstod mig så bra och gör det än. 

Jag kommer för alltid hålla fast vid dig, jag släpper aldrig någon som har fått någon som har skakat om min värld som du. Du har fått mig att bli mer självsäker

i mig själv. Jag hoppades på att någon gång skulle jag hitta kärleken,

men jag hittade mycket mer än så. Jag hittade en livskraft,

någon som fick mig att vilja leva livet. 

- Jag älskar dig Albin!


Nu ska jag försöka göra lite läxor och förträng allt hemskt, 

jag klarar detta. Jag är smart. Jag kommer gå rätt väg. 

Ha det bäst,

peace   

Ni får tycka som ni vill om det jag skriver, men alla har vi motgångar i våra liv.

Och att få skriva av sig kan vara just en av de få botemedel

som får en att ens le igen?

Av Agnes Hedengård - 8 februari 2011 19:04

Tjohej!


Bäst att jag skriver det med en gång att detta kommer bli ett sådant där inlägg där jag tycker till om saker eller bara diskuterar, ja ni vet. 


Så nu tar jag på mig mina writing glows och låter mina fingrar göra jobbet.

Dagens ämne: Dagens Samhälle

Varför just detta?

Jo, jag har tänkt lite på sistone på omgivningen. Speciellt på den lite yngre generationen. Dom senaste veckorna har jag märkt allt mer och mer att alla dessa yngre blir allt mer aggressivare & rebelliska. Som idag t.ex då jag stod och väntade på att pappa skulle hämta upp mig ifrån skolan. Då jag står där vid ''bussfickan'' så ser jag några 5or kanske gick dom i sexan men hur som helst. Så kastade dom snö på varandra, men vem gör inte det liksom?

Alla har ju gjort det någon gång. Men det jag reagerade mest var på språket dom använde när dom pratade. Det första jag hörde från deras små kaxiga munnar var:

''Jäävla, fitttaaaa!'' 

Sen fortsatte det med:

''HAR DU DAAAMP ELLER? hahahhahhahaha''

''Men jävla böög''

Jag vet helt seriöst inte om jag ska skratta eller gråta?

Asså jag hör ju dessa svordomar (eller vad man nu vill kalla det) i min ålder,

det är väl inte okej i någon ålder (EGENTLIGEN) men vi utnyttjar orden ändå.

Klart att jag har sagt dessa ord någon gång, jag kan ju säga då att jag ångrar att jag sagt en hel del saker. Men man mognar genom åren, helt klart. 

Men att se en liten 11:årig kille som fortfarande har den där ljusa pojkrösten skrika någon som ''Fitta''. Jag vet inte, men det går inte ihop för mig på något sätt.

Det är väl vi som är några år äldre som har påverkat detta och 

det är ju för jävligt, inte sant?  

Fast det finns en del saker som är värst av dom alla och det är väl si sådär 2 riktigt irriterande och frustrerande saker som jag tänker på.

1. Att se små tjejer i 4-6 fullt sminkande? 

Jag blir nästan rädd, för dom förstår inte vad dom ger sig in på.

För all deras så kallade ''söthet'' försvinner på en gång,

jag vet inte vad det beror på. Men det måste ju bero på att dom vill likna dom ''stora'' tjejerna. Att passa in i dagens samhälle, med att dränka sig i massa smink.

Jag menar att när jag var kanske 6-7(?) så klädde jag upp mig som en prinsessa och snodde lite av mammas smink. Vet ni vad som hände?

Jag blev rädd för min egna spegelbild, dessutom gick mina plast klackskor i sönder så en gång prinsessa och aldrig mer. Därav jag aldrig gillat rosa och aldrig velat vara den där ultimata ''rosa'' tjejen. Men det är en annan historia.

2. Då jag hör någon säga ''jävla bög'' till någon, spelar ingen roll vilken åldersgrupp men det är så fruktansvärt kränkande. Jag vet att jag har sagt det och herre gud vad jag ångrar det. Jag blir nästan rastande då jag hör folk skrika så till någon.

Stackars den, då menar jag stackars den som faktiskt är homosexuell och får höra det. Han måste ju må så jävla dåligt, och framförallt osäker i sig själv.

Man ska inte bli mobbad beroende på vilken läggning man har, eller hur?

Lika så är det med ordet ''cp''. Det är ju hemskt att folk ska skoja om något så allvarligt som just ''cp''. En sjukdom som man föds med har blivit till något slags kallelse ord.

3. Denna ständiga knuffing & butting på varandra. 

Jag ser det nästan varje gång jag går igenom mellanstadiets korridorer. 

Då ligger alltid ''offret'' på marken och ber om nåd och försöker skratta samtidigt som han (oftast händer detta bland killarna) blir slagen. Eftersom han skrattar tror ''idioterna'' (som jag har valt att kalla dom) att han är okej, ''han skrattar då är det lugnt han får inte ont vi kan fortsätta!''

Det är som att jag ser på animal planet på något lejon-fight eller något,

för det värsta är att dom ger sig inte. EFTERSOM ''offret'' bara ler och vill inte visa sig svag. Samma som antiloperna som springer iväg i väldans fart, dom springer för livet och aldrig vill ge upp. Men tillslut blir antilopen för svag och börjar sakta in farten och det är då lejonet vinner. Samma med ''idioterna'' fast lite tvärtom här i människovärlden. Här tröttnar våra slags ''lejon'' först eftersom ''antilopen'' inte visar motstånd. Då är det inte kul att slå på han längre och därmed nådas det stackars lilla ''offret''. UJ!

Jag blir så fruktansvärt trött på detta samhälle, det finns massor med ord jag skulle kunna ta upp. Detta är ett ämne som kan pågå i all evighet,

för vi bor i en jäkla sjuk värld. Det finns dom som aldrig kan känna sig säkra i skolan, för dom blir mobbade eller liknande. 

Om jag kunde få en önskning så skulle det var prio. 1 att få slut på all denna skit!


Ja ni, det var mina små tankar som har rusat omkring i huvudet på mig.

Som alltid så står jag för vad jag skriver, har ni synpunkter så ha dom då.

Jag vill ha reaktioner på min text, det är det jag suktar efter.

Nu ska jag ta en dusch och bara rensa huvudet för en stund!

Ha det bäst,

peace   

  

Av Agnes Hedengård - 27 januari 2011 19:32

hej.


Så idag är en ännu en sådan där ''dålig update'' dag. Jag har mina skäl och

jag ska nu berätta dom för er. 


I morse vid 10 tiden så fick jag ett sms av Anika (min fd ridlärare) och innan jag ens hade börjat läsa smset så kände jag på mig att detta kan inte vara bra.

I smset stod det: 

'' I morgon tas Jagge bort '' 

Med ''tas bort'' menas att han ska avlivas.

Massa olika känslor bara sköljdes över mig, det var som en kniv bara

högg rakt in i magen. Jag visste att han skulle tas bort, så väl.

Men när det väl ska ske, ja det är då det är som värst.

Jag bet ihop och försökte tänka positiva tankar och framförallt andra tankar som inte innehöll '' Jagge ''. Det gick bra till en viss del men sen på matten så började krampa något så rejält i magen så det gick inte längre.

Sen så började andra i klassen fråga vad det var os.v. 

Man blir ju bara mer tårögd ju mer som frågar, right?

Så Simone följde mig till dörren och jag hade inte gråtit på hela dagen men direkt jag kom ur skolan så brast det. Tårarna bara sköljde över mig. 

När jag kom hem så la jag mig och sov samtidigt som jag grät ner min kudde

,jag sov 2 timmar. Men det var ju ingen vidare sömn då den bestod av mardrömmar och det värsta vara att jag kunde inte vakna ur den. Jag kämpade verkligen med att få vakna. Hemskt var det. 

Sen gick jag upp och satte på cougar town för att försöka tänka på annat

,men direkt jag andades ut så började tårarna rinna. 

Min mage var en stor sten som aldrig försvann. Sen kom Mamma hem och när man ska prata med sin mamma och man är ledsen så bara brister det

,tårarna bara rinner & rinner. Mamma tyckte att vi skulle åka upp till Jagge en sista gång, och jag fick panik då jag var rädd att jag skulle bli så ledsen när jag väl var där och fick se han. Men Mamma överatalade mig, och sa att jag kommer ångra att jag aldrig fick träffat han en sista gång. 

Sagt & gjort vi åkte upp, och jag fylldes med värme när jag såg han.

Inte sorgen jag haft tidigare under dagen, utan lycka. För vet ni varför?

Han såg glad ut, han log med sina stora bruna ögon mot mig.

Jag sprang in till hans box och bara kramade om hans stora hals och borrade ner mitt ansikte in mot hans päls och andades in han underbara doft.

Jag bara stod där och drog mina fingrar genom hans päls och pussade på hans vita mule och bara små log för mig själv. Samtidigt som det gjorde så ont att se på han så någonstans så var jag glad någonstans att få se han så frisk & glad.

Jag gav han två morötter som jag hade tagit med till han, sen så filmade jag han med min mobilkamera. En evig sista film på min skatt. 

Jag grät inte när jag var hos han, jag ville inte. Det skulle kännas så fel för jag ville visa för han att allt kommer bli bra. Jag vill inte visas svag framför han

,jag hoppades han förstod någonstans att jag alltid kommer älska han.

För just nu är mitt hjärta trasigt men jag vet att nu kommer han få det så mycket bättre min lilla glädjespridare. Nu kommer han kunna hoppa & springa runt precis som han vill och aldrig känna någon smärta. Att få höra hans andetag en allra sista gång, ja det betydde så mycket. Att ens få se han, jag kan knappt fatta att i morgon öppnas portarna till himmlen för han. Ett kapitel i mitt liv som sakta börjar gå mot sitt slut. Tack älskling för dessa 3 år,

det har varit dom bästa i mitt liv. Du kommer alltid vara min Jagge, min lilla alldeles egna värd fylld av glädje. 

Jag älskar dig Jägermeister, för alltid!


Även ett tack till alla mina vänner som finns för mig, 

jag är evigt tacksam.

Och Susanna som muntrade upp mig i telefonen, 

jag älskar er allihopa!

Ha det bäst,

peace   

  

Av Agnes Hedengård - 20 januari 2011 21:25

tjohej!


Nu sitter jag och kekar lite müsli, det var så sjukt längesedan så jag tänkte varför inte ta det som ett litet kvällsmål nu på den sena kvällskvisten?   


Det är många små tankar som snurrar runt i huvudet just nu

,känner mig lite smått kluven på något sätt.

När jag kollar mig i spegeln så ser jag inte Agnes..(emo)

jag ser mig själv för 3 år sen. Då jag var som osäkrast i mig själv,

jag försökte vara något jag inte är.

Min stil, min egna stil bara rinner ut i sanden. BLÄ

Ne nu måste något hända, någon jävla klackspark eller något så jag vaknar igen.

För just nu är jag allt bra LOST. 

(Detta har inget med Albin och mig att göra, nonono. DETTA har inget att göra med gymnasievalet

-estet 4 the win-)

Jag vill göra något nytt med mig själv, jag är trött på den

jag har blivit de senaste veckorna.

Bara att rycka upp sig och försöka tänka posetivt och bara låta Agnes hitta hem till sin kropp igen för just nu är hon på egna äventyr. ''  ''

Kläder säger så mycket om ens utseende och just nu börjar mina kläder bli för små och dom som jag blivit to big för är ju just ''MINA'' kläder som är mest mig.

Fördömt.

Asså ta mig inte på fel sett, jag är inte deprimerad på något sätt bara allmänt små irriterad på mig själv. Se detta som om jag tänker högt och även skriver ner mina tankar som jag valde att dela med eder alla. yeeey

Fatta vad coolt ifall jag skulle börja och sy ihop för små

kläder och göra till något nytt? awesomeness på ett fat    <- random? yes

Det är sådana saker som kan pluppa upp i mitt huvud som antingen ställer till saker & ting eller är riktigt bra grejer som man bara måste älska sig själv för.

Det är en sak till som tynger ner mig ganska hårt är just det att jag inte kan göra vad jag vill med mitt utseende. Jag kan inte klippa av mitt hår eller ens komma på tanken på att färga det. WHY? 

Jag är modell, det är dom som bestämmer vad som ska hända med mitt hår.   


AJA, ska nog hålla mina konstiga tankar för mig själver så ska jag vara en aning mer seriös i morgon då jag skriver. SÅ hoppas ni har haft en awesome dag anyway!

Ha det bäst

peace   

ohf*n, har fått längre hår!  

lite plåster på såren big time.

Av Agnes Hedengård - 12 januari 2011 18:29

hejhåpp!


Nu sitter jag här återigen, ganska så trött men mätt & belåten!

När jag kom hem så smsade jag även pappa och frågade ifall han kunde köpa med donken mat hem och så snäll som han var så gjorde han det. Det var himmelskt!


Jag har funderat lite smått på min blogg,

vad ni egentligen tycker om den?

Jag vet inte, men förr eller senare så kommer den ju bli långtråkig

om den inte redan är det vill säga. För det är ju kul att blogga,

men mindre kul om man inte har något att ''blogga'' om.   

Så jag vore grymt tacksam ifall någon frivillig själ bara skulle kunna tipsa mig om något eller skriva vad han/hon tycker om min blogg.

För jag ska göra några kommande ändringar (igen):

* Ny bloggdesign

* Mer inlägg

* Börja med något nytt som ska skrivas varje dag

Det är några punkter jag börjat fundera kring, men den första punkten kan jag garantera att den ska bli gjord så fort som möjligt.   

För ni förstår, jag läser igenom mina gamla inlägg ibland och tycker att en del saker är bokstavligen skittråkiga. Just my point of view men jag vore som sagt ytterst tacksam ifall någon kunde tipsa om

saker att skriva om, åsikter om min blogg os.v

Känner mig ganska så lost i bloggen 4 the momento!   


Nu ska jag se på Masterchef mit my familyt & keka kyckling!

Ha det bäst,

peace   

 

Av Agnes Hedengård - 8 januari 2011 18:15

hejhejhej!


Jag kan ju börja med att skriva att NEJ jag har inte gjort något så speciellt intressant sen det senaste blogg inlägget. För direkt efter jag skrivit

klart det första så:

''Känner mig lite trött jag..*snegla på sängen*''

BAM, så låg jag och sov i 2 timmar! rekord

Sen så tog jag ett varmt bad, ser inga fel i det.   

Så har jag kollat på lite television och precis kekat

upp en billy's choklad pannkaka! gött


Men detta inlägg tänkte jag faktiskt skulle bli ett ''Tankar & Åsikter'' -inlägg!

Dagens ämne: Rasism

Jag kan börja med att jag HATAR RASISTER,NAZITER OCH ALL DESS LIKE!

För ja det är helt sjukt, varför har vår värld blivit så hemsk?

Jag hatar det så förbannat mycket.

Det är så jävla synd om alla utlänningar som knappt kommer in till oss,

att dom inte får jobb bara för att dom inte är härifrån.

Det är absurt!

Tänk om dom är sjukt bra på att t.ex jobba inom

läkarvården eller något annat jobb?

Men fatta vad lyckliga en del måste va för att dom lyckades komma hit,

och tänk på alla de stackars som inte ens kunde komma fram till flygplatsen innan ännu en bomb störtar mot marken och så på mindre än en sekund så har

man ingen familj längre.. hemskt.

Sen alla dessa jävla rasister här i lilla landet lagom som är så himla ''coola'' när dom skriker och viftar med sina hemska flaggor att Sverige ska vara ett rent

land och fritt från allt. Jag blir så förbannad, bara för att man inte är svensk ska man inte behandlas som en jävla utomjording?!

Som när jag läste i historiaboken på skolan så kom vi in på kapitlet om ''Hitler''

och jag ville spy när jag bara läste först raden.

Det stod vilka dom ''utrotade'' först.

Det var alla homosexuella, svarta och handikappade.

För Hitler sa att det var en helt annan ''ras''!

JAG VILL  BARA ÅH, SKRIKA OCH BARA ÅH! FYFAN

Vadå annan ras? Vad fan är grejen?

Dom är fan så mycket värdare att få ha kvar livet i behåll än vad Hitler var.

Alla är vi lika mycket värda, bara för att jag är vit

du är mörk och hon lite gulaktig os.v?

Asså jag blir bara så frustrerad, och vet ni vad jag är?

Jag är avundsjuk på alla mörk hyade, jag vill också ha en sån sjukt vacker färg.

Det är ju ren lyx att ha det pigmentet i sig enligt mig!

Men att utseende, språk och religion ska vara orsaken till att få

någonstans att bo eller ens att få ha kvar livet i behåll?

Det är bara så obeskrivligt hemskt på alla sätt och vis!

Jag önskar & ber för att alla krig ska ta slut och världen blir en mer jämnlikare värld att leva i. För nu är det bara för jävligt, när man ser de stackars barnen som knappt får gå i skola eller kanske inte få någon riktig mat på en vecka?

Nu när jag skriver detta så forsar nästan tårarna ner,

för ju mer jag tänker på det så blir jag bara mer ledsen.

Tänk om allt bara vände helt plötsligt?

Tänk om vi skulle bli jättefattiga och det blev krig i Sverige

,vi var tvungna att fly. Men då kanske inte vi kommer in för alla dessa rasister som bara håller på att skrika och stå för sitt ''Sverige ska vara fritt''.

Då kan vi lämna alla dom kvar i Sverige så ska dom få känna på hur det känns att förlora sin familj, vänner och släkt.

Därför förstår jag mig inte på att SD har klarat sig så långt, hemskt.

Det vore kul att se alla dessa bratz som hänger vid Sturegallerian & på stureplan m.m att se dom få leva som dom i Afrika. Knappt vatten, knappt mat os.v

Om jag någon blir miljonär så ska jag investera på alla dessa

sjuka & fattiga barn och familjer. För en bättre värld!

Detta var min åsikt om det hela, och jag står för det jag skriver.


Vi hörs lite senare folket!

Ha det bäst,

peace   

     

Av Agnes Hedengård - 5 januari 2011 16:29

well.. hello there!


Så min dag har inte varit så märkvärdig precis, 

men jag tänkte att detta får bli ett ''Tankar & Åsikter''-inlägg:


Det är nämligen ännu en sak om ''utseende''. 

Jo, jag har säkerligen skrivit det förut men aldrig skrivit om just ''det''.

Det är alltså kroppsformar lång-kort,tjock-smal os.v det är något som verkligen stör mig rejält så det finns inte. 

För det första varför är det helt plötsligt ''OKEJ'' att säga att någon är för smal?

Då man absolut inte får säga att någon är för tjock?

Vet ni varför det blivit så?

JO, för alla dessa förbannade mode-tidningar!

Där det står att man måste vara nära anorexia gränsen,

och i vissa tidningar står det inget men då är det istället massor med

bilder på pinn-smala tjejer. Jag ser inte skymten av någon kurvig tjej/kvinna?

Det är ju så kränkande så det finns inte!

Förr då var det snyggt att vara lite större och ha kurvor, kött på benen helt enkelt.

Då var det ju bara äckligt att vara smal, man såg ju sjuk ut?

Som om man inte kan göra det nu!?   


Ni som känner mig tror säkert att jag har någon skruv lös när jag skriver

detta inlägg, och för er som inte känner mig:

Jag är underviktig, och det har aldrig varit ett så jätte stort problem för mig.

Men det var omgivningen som tryckte ner mig så sjukt mycket!

I femman, då några började komma in i puberteten. 

'BAAM' så var jag offret. Det var ju fel på mig, jag åt för dåligt,

såg inte bra ut, var helt fel. Jag var som en rymdvarelse från en annan planet,

fattar ni vad osäker jag blev i mig själv? 

Bara för att alla andra började lukta svett, få bröst, kurvor m.m

Jag kom in i puberteten i sjuan någon gång tror jag, 

men det gjorde mig inte större på något sätt tyvärr.

Så varje dag i skolan, minst en gång fick jag höra:

''Oj, du är ju skit smaaal. MEN GUD VAD SMAL DU ÄR!

Hur mycket väger du? VAAA?! ''

Jag grät bokstavligen när jag kom hem, 

antingen var det ren avundsjuka men det hjälpte inte mig.

Jag blev deprimerad. Det värsta var ju att jag åt så mycket jag bara kunde!

Men min mage är ju liten eftersom jag äter tills den säger stopp. suck

Jag vill inte hänga ut någon nu, men det var det största anledningen till

att jag bytte klass. Jag var helt knäckt.

Fick självmordstankar, skar mig i armen & på knäna. 

Får rysningar bara av att tänka på det, 

och jag vill ju ha kurvor, bli rundare kroppsmässigt.

Jag trivs mycket bättre i mig själv nu än vad jag gjorde för 2 år sen.

Men jag är tjej och vi tjejer har ju komplex, så jo jag har fortfarande komplex.

Och jag hatar mig fortfarande för att jag skadade min kropp,

det var ju inte min kropps fel. Bara jag som föddes så! 

Så dom fick dag in & dag ut säga så till mig men jag fick inte säga att dom såg lite tjockare ut då och då. Jävlar, vad sjuk värld vi lever i!

De jobbigaste är då folk säger att dom vill ha min kropp,

åh nej det vill ni inte

För nu vet ni hur mycket jag har gått igenom bara för att jag

råkar vara lite för smal.

Jag skulle hellre vilja vara lite rundare som sagt,

och jag hoppas jag inte blev vald till modell för min alldeles för smala kropp.

Jag är ju en av dom smalaste på Mika's så, dom har ju kurvigare tjejer än mig.

Men snart blir min kropp också normal,

snart nalkas jag inte som underviktig längre!   


Men tillbaka till tidningarna, 

jag som tycker man är fin hur ens kropp oavsett ser ut kort-lång, smal-tjock.

Så nej, media får faktiskt ha lite mer kurvigare tjejer i tidningarna! 

Vem har egentligen bestämt att vara SMAL det är ett måste? sucksuck


Haha, så grattis till alla er som tog er tid och läste detta!

Som sagt har jag skrivit något liknande förut, 

men kände att jag kanske hade glömt vissa saker.   


Ha det bäst,

peace   

  

hatar mina FÖR smala handleder!   

Av Agnes Hedengård - 3 januari 2011 21:19

god kväll!


Nu är jag världens relaxade människa,

har precis tagit värsta varma duschen fick gåshud 24/7!    

lovely °


Så nu sitter jag här ännu en gång, lite smått trött men glad ändå.

För er som läste mina tidigare inlägg så var jag lite down to the hills,

men nu känns det bättre efter lite ritande, ke$ha och happy thoughts.   

Så inga mer klumpar i magen för tillfället i alla fall! 

Jag gillar detta med att blogga, 

det känns som om någon öppen dagbok eller något liknande.

Där man inte skriver hemligheter precis,

utan bara skriver ner sina tankar som man vill att folk ska se. 

Kanske det hela ''bloggvärlden'' handlar om?   

hehe 


Jag ville lägga in en video där jag är mig själv & visar mitt rätt jag.

Mitt rätta jag är då: random

Efter man lärt känna mig så fattar ni. Om ni nu vill lära känna mig?    

Mot folk jag inte känner så kan jag verka blyg till en början,

men o herre vad jag går igång fort & pratar. FORT.

Ännu en sak som är typiskt mig att jag pratar obeskrivligt fort!

Bra att veta innan ni träffar mig i IRL.

ANYWAY, jag spelade in mig själv där jag borstar tänderna.   

Behöver jag ens skriva något mer om det?


Malin min kära Malin har påpekat en sak som hon stör sig rejält på..

och vad är det kan ni undra?

JO, denna sjuka ''löshår'' epedemi! 

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det,

det är väl okej om man klipper till det och det ser ut som om det är ens eget.

Men om det är ner till fötterna, jag skrattar bokstavligen rakt ut.

Det är ju inte snyggt på något sätt? FAKE!

Men det värsta är när man har sjukt långt hår och så klipper man det kort

OCH sen köper massa löshår. Jag bara: W to the T to the F?!   

suck

Juste, jag har ju som sagt gjort om bloggen lite smått.

Såhär får det se ut tills jag blir lite mer kreativ,

men alla bilder är tagna av mig och

''Peace'' ritade jag och redigerade själv.   


Nu är jag i stort behov av en kram också, en big bamse kram vill jag ha. 

Känner mig ganska liten for the moment. 

En Albin kram, saknar min älskling!


Ha det bäst,

peace   

godnatt!


Presentation


Agnes var namnet, tjejen som lever vardagslivet som vilken vanlig tonårs tjej som helst!
Råkar bara ha lite åsikter och tankar om diverse. Allt och lite till helt enkelt, enjoy!

Kategorier

Länkar

Senaste inläggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2011
>>>

Sök i bloggen

Arkiv

RSS


Skapa flashcards