HEJHEJ!

Sen jag skrev kvart i sju förut så har jag hunnit måla mina naglarna awesome coolt

,sen så har jag tagit en riktigt MEGA varm dusch och druckit glögg!

Jag har även pratat med Susanna i telephonen det första meningarna vi sa till varandra bestod av skratt. Har alltid lika kul med varandra

,känns så sjukt att våran vänskaps relation var nära på att ta slut.

Efter sex år som best friends kan man inte bara göra slut,

så bättre att vara tighta until the end!    ♥

Sen har jag varit duktig som jag sa att jag skulle vara och gjort fem frågor

utav 27 st på historian, ganska så stolt över mig själv måste jag medge.   

Men i morgon gott folk ska jag och en hel drös till något som heter

''Mini- kockarna''. HAHA, det där namnet kan misstolkas på olika sätt enligt mig och min galna fantasi. Anyway så ska vi få prova på att blanda drinkar

,göra desserter olika matsaker m.m sounds very fun

Vi ska åka buss till Edane sen Charlottenberg tror jag

,ja vi skulle vara på många olika ställen vad jag förstod av pappret & informationen vi fick!   

Jag har även en liten sak som jag gått runt och tänkt på lite smått sådär. 

En fråga till er tjejor där ute!

När ni har den såkallade lingon veckan, tappar ni möjligtvis matlusten då?

För det gör jag.. jag orkar inte äta och glömmer bort att jag är hungrig sen när någon frågar vad man ätit så bara ''Oj ,jag har bara ätit frukost!''. 

Sånt kommer jag på vid eftermiddagen, INTE BRA DET DÄR!

Men då lingonen är slut så går man ju snabbt upp i vikt igen

,för då äter ( i alla fall jag) bap mycket!

Kanske det är något för dom som bantar men ursch absolut inget för mig som är underviktigt for the moment.   

Förlåt för er killar som just läste detta

,inte lätt när det är svårt!   

Nu ska jag nog ta och skriva lite mer frågor (inte alla) sen ska jag nog rita lite med mina nya skiss- pennor.♥

Godnatt på er allihopa och ha en awesome måndag i morgon! 

Ha det bäst,

peace   

tjofräs!

Natten hos älskling har varit lika mysigt som vanligt, 

jag älskar dig Albin Nilsson glöm aldrig det! ♥

Förut då jag var ute och gick med hunden samtidigt som paramore dånar in i mina öron. Så började massor av tankar flöda omkring i mitt huvud. Jag tänkte tillbaka för ett par år sen då jag var i full depression och var allmänt självmords benägen. Så tog jag ju till med hårdhandskarna och skärde mig i handleden. Jag utsatte min kropp för onödiga saker. Då jag kanske gick upp för en trappa så slog jag med mening lite extra hårt i ett trappstegs hårda kant. Sen så då man tycker en lektion i skolan är så jävla dryg så händer det att man vränger i huvudet i bänken, jag gjorde det dubbelt så hårt. Bara för att jag trodde skadorna skulle få mig att tänka på annat, glömma allt dåligt. Men detta orsaka bara minnen för livet. Det är bara sekunden man sitter där med kniven i handen och skär i sin handled. Man ser blodet rinna ner långsamt. Det är då det känns bra. Men allt det försvinner direkt blodet rinner lite allt för snabbt. Man får panik, tårarna rinner från ens kinder och man hatar sig själv bara ännu mer. Jag känner mig så patetisk som ens gjorde något liknande, men man tror ju att smärtan ska läka alla sår. Istället så blir man ärrad för livet. Ärren kanske inte just sitter på armen, nej dom psykiska ärren sitter långt inne i ens undermedvetna. De värsta såren sitter djupt in i hjärtat.

Jag vet inte, men någonstans så var det bra att jag gjorde det. För varje gång jag blir liten och deprimerad så susar ärren framför mig. Dom får mitt hjärta att slå hårdare och hårdare. Min kropp stoppar mig och säger till mig att jag bara skadar mig själv. Tanken har även slagit mig om döden. Jag fruktar döden ganska mycket nu för tiden. Varje gång jag går förbi tågstationen eller ser ett tåg passera förbi så spelas en bild upp i huvudet där man hoppar framför tåget och allt bara blir svart. Få slut på allt. 

Men alla dessa hemska tankar har fått mig att inse att jag har så underbara människor omkring mig som faktiskt bryr sig om mig ifall något skulle hända med mig. Men så var det inte för ett par år sen, jag kände mig så ensam. Jag var den där som bara hängde på alla olika gäng. Jag kunde aldrig gå min egen väg för då skulle jag inte ha några att vara med. Ingen skulle bry sig ifall jag försvann.

Trodde jag då. 

Jag har blundat för min familj, har inte tänkt på att dom jag älskar mest har varit närmare än närmast. Hela tiden. Jag levde i min egna värld där alla hatade Agnes.

Alla vill till himmelen men få vill ju dö.

Nu går jag min egen väg, klär mig som jag vill och gör som jag vill.

Jag kommer aldrig kunna komma ifrån depressionen men att veta att jag är älskad får mig att vilja leva för evigt. 

Tack för att ni finns, förlåt om jag har varit ett pain in the ass jag är bara orolig för att förlora er! ♥

Som sagt nu mår jag bra, jag försöker gå vidare men ärren kommer vara där för evigt och det är inget jag kan göra åt. Men det viktigaste för mig att jag älskar livet igen!   

Ha det bäst,

peace   

tjatjaao! 

Jag kommer hem ifrån skolan i hopp om att skolkorten kanske kommit, och där på bordet ligger ett photomic kuvert så jag slänger av mig grejorna och öppnar kuvertet. Där i låg en skolkatalog jag bläddrar fram till kyrkebyskolan och ser till min lilla förvånelse ATT 9A & 9B ÄR INTE MED! Men 9C & 9C är så klart med, men hur i helvete kan man missa alfabetets två viktigaste bokstäver? Jävla retard som satt ihop katalogen iaf, han/hon ska stämmas så så så hårt! Inte nog med att två klasser är borttagna så är även elevrådet & ''friends'' inte heller med.

ASSÅ pulsen är skärd hårdare än hårdast! 

Jag vet jag ser ut som mr. donkeyface men c'on jag vill ju ändå visa att jag finns, lever och existerar på denna jord! ursch   

Anyway så skulle jag kolla vidare i kuvertet och ännu mera otur inga kort på mig?

Så dom kommer väl om cirka tre år eller något. Men jag har en teori om det hela både A & B tog kort en vecka senare än alla andra, för vi hade prao. 

MEN det ska inte vara något hinder?! jävla bananer

Nu ska jag tömma diskmaskinen få i mig något som mättar min bokstavligen lilla mage, then I start to pluggish! 

Har biologi prov på onsdag och det finns inga ord för det hur jobbigt det är. Och då menar jag värre än ordet ''jobbigt'', MHM tänk er det värsta ni kan komma på jaa där ser ni att skolan är inte en dans på rosor. 

En dans på rosor borde göra så sjuktgalet ont dock

, smart poet där som kom på det.   

DAGENS HÖJDPUNKT FICK VG - PÅ FYSIKPROVET! 

Ja jag vet jag gjorde tidernas minsta minustecken men det spelar ingen roll i detta sammanhanget.

JAG FICK VG! fy sjutton så glad man kan bli :>

I morgon ska vi på något som heter framtidståget också på das solberga!   

skriver mer om det sen

Ha det bäst,

peace    

hellojsan!

Har precis sett The Notebook, love it! gråt så in i helvete

Men jag och Simone upptäckte en sak i tisdags då jag sov över där.

Hon började fråga mig ifall jag hade sett OC eller One Three Hill?

Mitt svar var ju då ''nej''. HEHE

Jag har väll zappat förbi de programmen då jag sett på tv.

Men varje gång har jag bara zappat vidare till disneychannel eller liknande,

that's me!   

Är jag den enda som total missade att följa dessa två program eller finns det någon mer ensam själ där ute som är lite smått retard like moi?   

ANYWAY!

fredag i morgon sedan är det lov,

and baraba ba ba AGGY lovin it! 

Nu ska jag än en gång lyssna på gubben i lådan och sjunga med lite småfalskt, menmen man behöver inte vara bra på allt här i världen!   

Ha det bäst,

peace   

retard °

tjofräs!

Nu har jag kommit hem ifrån älsklingen,

jag hade supermysigt som vanligt! :3 ♥

Jag har tänkt lite och så , jag funderar alltså att skriva om mina tankar & åsikter

om saker o ting. Jag har ju en kategori för det, men jag tänkte nu lägga ner mig och faktiskt skriva kanske ett sådant inlägg var annan dag eller var tredje eller så. Bara för att ha en röd tråd i det hela. Känner att jag vill skriva i timmar om saker och ting som bara sprudlar inom mig. Så därför tänkte jag nu börja med det!

Det kan vara saker som miljön, hur jag tycker och tänker om saker, skolan, missbruk, komplex m.m

Så ja, hope you like it!   

Och just idag tänkte jag skriva om naturen.

Jag vill bara säga att jag facineras så grymt mycket av våran jord!

Det är så underbart att bara gå utanför huset och ta ett djupt andetag och njuta av denna underbara skapelse som på något sätt skapats.

De senaste dagarna då jag har varit ute och gått med min hund,

så börjar jag alltid tänka som mest.

Speciellt nu vid hösten då det börjar bli kallare, och frosten lägger sig snabbt.

Att som sagt andas in den svala luften och känner hur den sveper om lungorna med en uppfriskande känsla. Jag kan bara sitta och grubla på

detta mirakalösa under i timmar!

Samtidigt som det är facinerade & underbart är det lika förvirrande.

Och i tre dagar nu har det var klar stjärnhimmel på kvällarna då jag varit ute och gått. Det har också varit fullmåne i tre dagar nu om inte mer, o när jag väl kollar upp mot himmeln så fastnar mina ögon direkt på den största ljuskällan.

Månen.

Jag kan där lika så stå i timmar,om det nu inte hade varit så förbannat kallt.

Men jag har alltid gillat månen mer än solen.

För solen kan man aldrig kolla rakt in i, inte ens med solglasögon.

Om man nu inte vill riskera att förstöra synen såklart!   

Men månen, den är så mild så mjuk att kolla på. Det känns nästan magiskt när man väl står där ute i kylan och det är alldeles tyst runt omkring än.

Det ända man hör är vinden som blåser till i de döda löven i träden.

Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig rätt.

Men för mig så är det väldigt magiskt som sagt på något sätt.

Jag har fått en sådan livsglädje bara av naturens underbara under.

Även fast jorden bidrar mycket så förstör den lika så.

Men allt är förplanerat, vi skapades för att leva och sedan somna in.

Av jord är vi kommen av jord skall vi åter bli, right?

Hösten är någ min favorit årstid, månen lyser som mest då.

Det var mina små tankar om naturen, mest hösten kanske.

menmen, hope u get it!   

Nu ska jag nog dansa lite till awesome musik,

och försöka göra klart engelsk läxan.   

Ha det bäst allihopa & godnatt,

peace out !   

random pic.

godkväll !

UH, jag hatar att känna mig så sressad i skolan!

Det är så hemskt, jag skulle verkligen byta mitt liv mot någon MVG-i-allt-elev. 

Jag kämpar och kämpar med proven, läxor. Bara för att hålla mig över godkänt, och jag ligger ändå ganska så bra till i skolan måste jag säga. Jag har inte toppbetyg men G:n och några VG:n. Det är nog matten som jag ligger lite ''efter'' om man nu kan uttrycka sig så, fast jag är ju inte efter sådär i boken. Alltså jag är i lite olika böcker lär mig på mitt sätt helt enkel. Så på någon jävla vänster så kommer jag väl lyckas hoppas jag! 

Men det är så jobbigt, att känna att matten ligger inte på ett säkert godkänt än. 

Mitt mål är att få godkänt i matte och komma in på gymnasiet, för alla andra ämnen känner jag mig väldigt säker. Men att lägga ner sig så sjukt mycket för ett prov känns så hemskt ändå? Medan ens kompis bara:

- Jag träna inte på något typ, kommer säkert gå skitdåligt! 

Och så får dom MVG+ ,livet är så orättvist ändå någonstans.

Menmen, jag är bara glad för att jag är frisk & lever. Det finns trotsallt andra där ute i världen som har det hundra gånger värre än mig. Så jag ska inte ens tänka tanken av att vara deprimerad. Men ändå, varje individ har rätt till att må dåligt. Klart att man inte blir så glad när kompisen är jätte nere ,men det är något man bara får acceptera. Jag är och kommer nog alltid vara en deprimerad person, även fast jag har det jätte bra med en underbar pojkvän, familj & vänner. 

Men der är det att jag är deprimerad över mitt utseende, att jag är så jävla smal och skolan då..

Varför får jag aldrig säga saker som ''jag är så ful'' ? Please, let me! 

Jag har komplex precis som ni har, jag hatar att vara såhär smal så när jag säger att jag har fått ''fett'' på kroppen blir jag jätteglad.

Och ni bara suckar. Jag uppskattar att ni mina närmaste vänner säger att jag är fin, söt os.v Det värmer verkligen, men jag har minst lika många komplex som ni. Att bli kallad att man är för smal, är precis lika illa som att bli kallad fet.

Tro mig! 

Jag har klarat mig i långa perioder utan att folk sagt något om att jag är smal, men när det väl kommer så gör det så ont i mig. Jag vågar knappt prata om min kropp längre, jag bemötts bara med sura blickar. 

Tack än en gång till alla fina ord jag får höra av er,

och tack albin för att du står ut med mig!

Jag älskar dig ♥

godnatt !