Direktlänk till inlägg 20 november 2010
Hallojsan!
Var inte så länge sedan jag skrev men hade lite små saker att ta upp.
Jag har jobbat med matten ,känner mig grymt duktig faktiskt!
Min björn har också vaknat så han fick jag tag på och ska snart packa väskan och dra mig ditåt.
Den senaste stunden har jag som ni ser ändrat designen & headern på bloggen.
Lite mer jul/vinter- känsla över det hela, blev väldigt nöjd faktisk.
Men jag har även suttit och gråtit. För som ni ser på min header så är det en häst mule med och det är nämligen min älsklings häst.
Ja ni anar inte vad jag älskar den lilla krumeluren!
Han är min ögonsten, ja varje gång jag ser han så blossar det upp glädje i mig.
Jag beslutade att jag inte skulle rida på hela nian, för att jag vill verkligen lägga ner mig i skolan os.v Men jag har varit uppe i stallet och hälsat på han!
När jag red så var jag bl.a fodervärd på han. Jag tog alltså om han lite extra, och red han mer än två ggr i veckan. En liten känsla av att ha en egen häst ungefär.
Igår så träffade jag på Patricia och då sa hon att han kanske ska avlivas..
Jag kunde knappt tro mina öron. Det brast verkligen i mig.
Först då kunde jag inte riktigt förstå. Men nu när jag sitter ensam hemma så slog det mig att min lilla glädje spridare ska kanske lämna denna värld.
Det är för att han är så jävla klantig av sig, han lyckas alltid göra sig själv halt den stackarn. Han är ju en sådan underbar häst!
Men det blir jobbigt i längden att träna upp han jätte mycket sen så skadar han sig och får stå ensam i hagen. Så håller det på hela tiden.
Han mår ju inte bra på det heller, för han är så kelsjuk så att stå ensam är ju rena helvetet för han. Jag vill bara åka upp till stallet och springa till Jagge och aldrig lämna han. Han har alltid gjort mig glad då jag har mått som värst.
Hur ska jag klara mig utan hans gnäggningar då jag kommer gåendes till hans hage, att få se hans lyckliga stora bruna ögon koll rakt in i mitt hjärta?
Det må vara ett djur men ett djur som förstod mig bättre än någon annan.
Innan jag var tillsammans med Albin så var jag ju ganska så deprimerad och kände mig så svag. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Men varje gång jag skulle åka och ridning så glömdes alla besvär. Allt bara rann av mig, det var som om Jagge var en helt annan värld. En värld av lycka.
Jagge / Jägermeister.. om du försvinner från denna värld så försvinner en stor bit av mitt hjärta. Du kommer alltid vara min trogna springare oavsett vad!
jag älskar dig <3
Nu är det bara att hoppas på att Gud hör min önskan,
att min alldeles egna glädjespridare ska få leva vidare!
Skriver mer ikväll.
Ha det bäst,
peace
HEJ! Här med säger jag hejdå till bloggplatsen och säger hellut till min nya blogg: http://agneshedengard.blogg.se/ Denna blogg kommer finnas kvar ett bra tag till, så alla förstår att jag bytt blogg. Så nu finner ni mig som sagt på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 |
5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|